Pussel vs. fotboll!
Lördagen den 10 oktober, det var då det gällde. Sverige skulle möta Albanien och en liten gnutta hopp fanns kvar att vi fortfarande kunde gå till VM.
15 minuter innan avspark vill Julia göra något. Jag ber henne hämta ett pussel, det tar ca en kvart tänkte jag.
När klockan slår åtta smiter Daniel in i soffan, jag sitter kvar och tvekar hur jag ska göra. Pussel? Fotbollen? Pussel? Fotbollen? Det måste bli fotbollen, pussla kan vi göra närsom.
Jag smyger iväg jag också och lämnar en djupt koncentrerad Julia med hennes pussel. Men allting varar inte för evigt. När hon får biten på plats och tittar upp så sitter ingen av oss framför henne utan hon ser oss inne i soffan.
Med en mycket sorglig, men med en skämtsam ton säger hon plötsligt.
Julia: Men… Va?! … Går ni bara? … Älskar ni inte mig längre?
Vi skrattar.
Hon vet att hon inte fåt hota med att åka till sin mamma, men trots detta förbud lägger hon till:
Julia: För om ni inte älskar mig längre så åker jag till mamma.
Och vi kunde ju inte annat än hålla med. Den dagen vi säger att vi inte älskar henne längre så får hon faktiskt åka till sin mamma… Inte ska hon behöva vara hos oss då. Vi finns ju till för att hon ska leva ett kärleksfullt liv!
Hon är så go, Julia. Hon fattar sarkasm och ironi och man kan skämta med henne och hon hänger på! Underbart!
